Life is pain

Igår på skolan.
Jag kan fortfarande inte förstå? det är inte sant. varför? jaa. jag kommer nog aldrig riktigt förstå, och om jag kommer det så kommer det ta låååååååång tid!

Jag finner inga ord.. Jag är tom, precis som tomrumemt efter dig. Stort. Ofattbart och GRYMT, rent utsagt förjävligt! Livet är orättvis.

Igår var iaf jag och Emmy på skolan och lämnade lite saker och skänkte några extra tankar till dig och din familj, du är SAKNAD Johan.

Ja, vad ska man säga? Ryser.

Vi ses i Nangijala stjärnan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0