mallans

Till Jonas lillasyster, en liten saga om dagarna då Hena började användas. Namnen är utbytta men du skall nog kunna lista ut vem som är vem, vad som är vad.

Klockan är 08.00 fredag morgon, i mars 2006, och Johannas mobil ringer. Det är Lisa som ringer för att se till så att inte Johanna försover sig och missar bussen.
Ungefär kvart i elva träffas Johanna och Lisa på en hamburgerbar i staden de bor i, Alex och Mattias skulle också ha varit där. Men det är dom inte. "Att att dom alltid ska strula till det!", säger Lisa med stor suck. Tio minuter innan bussen ska lämna stationen ringer Mattias och säger att han inte fått tag i Alex än. "Jag har ringt honom flera gånger, varit hem till honom och bankat på hans dörr, men utan svar. Han måste ha försovit sig eller något. Så det ser ut som att det inte blir någon resa nu...", säger Mattias.
Ja lyckat för de alla, det såg inte vidare ljust ut. Johanna och Lisa hoppar på bussen iallafall, och känner sig en aningen bittra. Men så, när motorerna på bussen går igång kommer de båda grabbarna springandes. Nice, kul skämt. Verkligen! "åh jag hatar er!!!" säger Johanna, men kan inte låta bli att le.

Efter en dryg timme på bussen är de flesta andra resenärerna skapligt less på de fyra ungdomarna. En av de kvinnliga ansvariga på bussen har frågat dem, inte bara en gång, om de möjligvis skulle kunna dämpa sig lite. Men samtidigt var hon också tvungen att erkänna att det var lite roligt, att det livade upp stämningen.
Ett par timmar senare anländer de till Umeå. Johanna och Lisa stiger av och vinkar av sina två vänner som fortsätter mot Haparanda.

"Hm, Parkgatan 13? Lisa har du någon aning om vilket håll vi ska åt?", säger Johanna.
"Nja inte riktigt. Men senast vi var här, då gick vi väl vänster? Vi provar det!"
De börjar gå, åt vänster då. Och frågar alla möjliga de stöter på vart de ska gå åt, och slutligen hittar de fram till Parkgatan 13. Det är Fredrik som bor där.
Erik, som de hälsat på och fått besök av ett flertal gånger, öppnar dörren och välkomnar dem. Lite spänd stämningen tyckte de ändå att det var i början, för var ändå ett drygt halvår sedan de senast träffades.
Efter att tjejerna tagit en snabb dusch går de tillsammans med Erik för att handla tacos. Som besökarna, Johanna och Lisa, sedan själva får tillaga. När de tre kommer tillbaka från affären har även Jonas och Ante kommit hem till Fredrik. Efter en god middag beger de sig alla till bowlinghallen. Som är rätt stor i umeå! Efter några trevliga matcher åker de hem till Fredrik igen, spelar poker, bastar och har allmänt trevligt i varandras sällskap. Framåt tolv-slaget är både Fredrik och Ante rätt så på lyset och beger sig till krogen. Vid tre kommer de hem igen, inspringandes genom ytterdörren rakt in till varsin toalett och spyr som satan. De somnar båda två i varsitt badrum och vaknat rätt slitna, men ständigt glada och på gång, vid sex-tiden igen.

Klockan åtta kliver Lisa och Johanna upp, de fick lyx-rummet med dubbelsängen och har sovit riktigt gott inatt. Uuuh, en timme senare gick dock tåget mot Luleå. De säger snabbt hejdå till sina vänner och springer mot stan.
På tågstationen hittar de en väskvagn, en såndär riktigt ful som man inte ens vill veta av. Men Johanna insisterade på att de borde ta med sig den. Alex och Mattias skulle säkert gilla den. Så med kom den!
På tåget deckar de snabbt och märker inte att Jonas ringt sisådär 10 ggr. Johanna vaknar efter ett tag och ser det på telefonen. Det visar sig att Jonas är på samma tåg, men att han hoppat på vid ett annat ställe. Under en dryg timme hinner de prata om allt mellan himmel och jord innan han ska vidare med sina konfirmander till fjällen.

Väl framme i Luleå möter Lisa och Johanna upp Mattias och Alex på en pizzeria (de två hade tidigare i morse åkt från Haparanda med buss).
"Helvete vad kallt det är här!!!" säger Lisa och tar på sig mössan. Termometern visar på -23 . Okej, inte så kallt kanske. Men är man van vid noll-gradigt så kan -23 kännas rätt isande.
Det första de får veta är att Mattias tidigt imorse varit hos tandläkaren, han hade haft tandvärk hela natten och tillslut akut fått besöka tandläkaren för att dra två tänder. Hm, han lyckas sannerligen denna pojke.
Efter ett snabbt besök på systembolaget beger de sig mot bussen som ska ta dem till deras hotell. Ja den fula väskvagnen är fortfarande med, fast det blev inte så lyckat. Den är verkligen ful. Så på bussen mot hotellet vägrar Alex och Mattias visa att de känner Johanna och Lisa, efter som alla glodde som bara den när de gick in i bussen. Så att vid nästa busstopp flög den ut. Inte så trevligt om vänskap skulle avslutas bara pga. en väskvagn.

På hotellet:
"Hej och välkommna till hotell Scandic", säger receptionisten.
"Ja hej vi har bokat ett dubbelrum här inatt, namnet är Johanna Westerlind", säger Johanna.
Receptionisten kollar skumt på dem, fyra personer men ett dubbelrum. Men de får iallafall sina nycklar och springer upp på rummet som visar sig vara riktigt rymligt.
Efter att de snabbt bytt om beger de sig till hockey-arenan för att se Modo-Luleå spela. Spännande match, mycket folk och härlig stämning. Precis som det ska vara. Johanna och Lisa är inte riktigt sååå intresserade av hockey, till Mattias "stora" besvikelse. Så de köper varsin Luleå-hockeytröja för att glädja honom. Och det hjälpte!
När matchen är slut beger de sig till hotellet igen, Lisa gör en fet vurpa utanför arenan och då passar Mattias och Alex på att dra. De springer som bara den mot hotellet, för att hinna dit före och sno duschen + låsa in sig på rummet. Johanna och Lisa springer efter dom snabbt som bara den, men hinner inte fram före dom till hotellet. Men istället för att springa efter upp för trapporna, går de till receptionen och gör nya nycklar. Så att Mattias och Alex inte kom in på rummet, hehe.
Efter lite gnäll fick de dock sin nya nyckel.

Lördagkväll närmade sig och de var utan planer. Lisa och Johanna är inte över 18, och kommer då inte in på krogen. Mattias och Alex börjar spela pingis med några fula tjejer, vilket gör de två andra sura. Så Lisa och Johanna försöker fixa kvällen på sitt eget sätt. Med hjälp av hitta.se får de tag i ett nummer till en viss Daniel Lilja i Luleå. Av honom får de nästa nummer, till Göran. 30 min senare, efter att Johanna och Lisa ringt Göran, kommer han tillsammans med Robert i en RIKTIG värsting sport-bil och hämtar dem för att ta dem till en fest i centrala Luleå. Efter ett par timmar på festen åker de tillbaka till hotellet för att berätta för Mattias och Alex vart de tagit vägen. De två hade skaffat nya kompisar, och satt i bastun och fick gratis öl av en massa andra snubbar. Efter en del kärlek på hotellet kommer Robert och hämtar Lisa och Johanna igen. De skall vidare till Piteå för nästa fest.
I bilen trycker de in 8 pers, lagom trångt, lagom varmt.
De kör längs E4, skapligt fort. Tyvärr funkar inte AC:n i bilen så efter ett tag blir det rätt kallt, tur att det som sagt var många i bilen. Men snart kom en ny olycka att hända. Längs E4 kommer de snart med i ett street-race. Roberts sportbil vs en annan sportbil. De kör i över 200km/h, och efter någon minut så smäller den andra sportbilen rakt i en lastbil. Lyckligtvis klarade sig bilen, förvånandes värt, bra. Och kunde sedan köra vidare igen. Mer hann varken Johanna, Lisa eller någon annan i Roberts sportbil se av det spektaklet. För polisen kom och de fick köra in på en undangömd väg för att inte bli tagna.
Ungefär 20 minuter tog färden från Luleå till Piteå, och väl framme går de på en av studentfesterna som hålls i Piteå just denna kväll. Mycket roligt sker under kvällen och natten, sådant som inte på länge skall glömmas.
Vid fyra tiden kommer Johanna och Lisa tillbaka till hotellet. Mattias och Alex ligger helt avslagna i sängen och märker inte att tjejerna kommer tillbaka hem, de vaknar inte heller av att Lisa snubblar på väskan och river ner halva inredningen, och inte heller minns det morgonen efter hur Johanna slagit på dem båda och bett dem flytta sig så hon och Lisa också kunde få plats i sängen. Men strax innan fem på morgnen sov de iallafall allihopa igen i dubbelsängen, trångt sägs det ha varit med också trevligt.

Vid halv nio ringer klockan igen, eller snarare tv:n. Beställd väckning från receptionen.
Det blev inte mycket till lyxfrukost på hotellet som det var tänkt, visst det fanns mycket att välja bland. Men eftersom de alla hade en rätt skaplig hangover var ingen av de så sugna på frukost. Istället fick Mattias och Alex berätta vad som hänt under gårdagen.
De hade tydligen tagit taxin ner på stan, dragit en rejäll krogrunda, men tillslut fastnat på ett ställe. De hade fått låna Lisas bankomatkort i förtroende om att de endast skulle ta ut 100 kronor till taxin. Men istället hade de dragit kortet på allt det gjorde = bränt alla pengar på kortet. Som tur var va kortet inte fyllt med allt för mycket pengar. Men det var ändå bittert för nu var Lisas, Mattias och Alex pengar slut. Bara Johanna hade pengar kvar, och endast 800 kronor. Detta skulle räcka till bussresa till Haparanda för 4 personer. Bussresa från Haparanda och hem för 4 personer. och mat i två dagar för fyra personer, vilket innebar att de inte hade mycket pengar att leva på precis.
Bussen mot Haparanda gick vid tio-tiden, (minus 350 kronor i reskassan). Vid tolv-tiden var de framme i Haparanda. Gick in på byns (enda?) mataffär och köpte en tårta till Lisa. Eftersom hon fyllde 16 år denna vackra vinterdag, en söndag i mars 2006. Innan deras shoppande var slut hade även butiksbiträdena i denna affär blivit rätt irriterade på dem.

Alexs morfar, som bor i Haparanda, kom och hämtade dem och äntligen fick de komma hem till ett hem med mat i!
Efter dusch och snabb lunch + firande av Lisa med mycket tårta och sång, begav sig Mattias och Alex till Finland för att hälsa på en kusin till Alex. Finska gränsen ligger väldigt nära Haparanda. Mattias och Alex fick låna Alexs morfars bil, även fast han inte riktigt ville låna ut den eftersom Alex har kört sönder ett par bilar förut. De två hade lovat att vara tillbaka strax före fyra så att de alla skulle hinna gå och se hockeymatchen mellan AIK - Haparanda.
Klockan närmade sig fyra med varken Mattias eller Alex dök upp. Johanna ringde men fick inte heller något svar, tillslut ringde Alex upp och sa att det krockat med en annan bil. Han mådde bra sa han, men Mattias hade fått åka till sjukhuset. De andra hemma hos Alexs morfar vart verkligen oroliga. Johanna och Lisa gick till matchen iallafall, för att inte bara sitta hemma och vänta på att få veta hur det gått med Mattias.
Efter första perioden kommer Mattias och Alex ändå till matchen. Mattias går alldeles stelt, och kan inte röra på nacken. Han har även ett nack-skydd på sig, och säger att nacken inte kommer bli bra inom det närmsta halvåret. Johanna och Lisa blir verkligen tagna och vet inte vad de ska göra. Sorligt att det skulle bli såhär på resan tycker de, även om det på något sätt är lite småkul också eftersom Mattias och Alex jämt klantar till det.
En halvtimme senare avslöjar Mattias och Alex dock att allt bara varit på skämt, visst krocken var sanning men det hade gått hur bra som helst.
"Ja som sagt, man kan aldrig lita på killar", säger Johanna.
Kvällen tillbringar de tillsammans med Alexs morföräldrar och hittar på en massa annat bus. Det var bestämt att Johanna och Lisa skulle sova tillsammans, och sedan att Mattias och Alex skulle sova ihop. Alex somnar tidigt och de andra tre ligger och småsnackar. De kommer då överrens om att de ska chocka Alex på morgnen, så Lisa lägger sig för att sova bredvid honom istället. Bara för att det skall få se/höra Alexs reaktion på morgonen när det ligger en brud bredvid honom istället för en kille.

Vid nio-tiden väcks de alla av Alexs mormor, så de hinner inte se vilken reaktion Alex fck på det hela innan alla var uppe och vakna. Alla tog det lugnt, och segade på. Ingen brydde sig om att kolla upp när bussen hem gick. Tills Mattias tog tag i det hela. Klockan 10.00 kommer han in till de andra i sovrummer, men buss-tabellen i handen och säger :
"Bussen från Haparanda till Sundsvall går om 30 miuter".
De hade då inte packat, inte duschat, inte gjort sig iordning eller ätit någon frukost. Det fanns inte heller någon bil som kunde skjutsa dem till busstationen, för den var ju sönder sedan gårdagen. De fick snabbt kraffsa ihop sina saker och sedan springa ut genom dörren, ut mot busstationen som låg en bra bit bort. 10.29 kom de fram till busstationen, bussen skulle precis rulla iväg. Men de hann!
Ingen mat. Skapligt ofräscha. Ingen koll på alla grejer. Men påväg hem var de iallafall.
Eftersom reskassan inte längre var så stor samlade de ihop alla sina sista kronor = 36,50:-.
Vid ett kort busstop cirka en timme senare sprang Johanna och Lisa in på en matvaruaffär och handlade frukost/lunch/middag. Det blev inte mycket mat, och korven de fick tag i var kycklingkorv. Inte heller så lyckat.
Men bussresan hem var något av de roligaste de varit med om, konstigt nog men sant. Fyra ungdommar på en buss i 8 timmar, trötta, hungriga, och allmänt glada. Det kunde inte ha blivit bättre än vad det var, ingen av de ville att bussen någonsin skulle nå sitt mål. Varför kunde den inte rulla för evigt.

Men allting har ett slut, samtidigt som mycket annat tar en ny start.
Tack för den roligaste helgen hittills i våra liv. Saker hände under denna resa som någon aldrig någonsin kommer kunna få höra om, saker som ingen någonsin kommer kunna förstå. Saker som är så oerhört sjuka och galna, på ett positvit sätt. Men som ändå inte är bra för allmänheten att få veta.

Tack Umeå! Tack Luleå! Tack Piteå! Tack Haparanda!
och tack Mattias och Alex!

/Johanna och Lisa.

*personerna i berättelsen heter egentligen något annat