Svenska A:8
8:2
Epok: Antiken
Tema: Grekland, Alexander den store.
Det Peloponnesiska kriget slutade 404 f.Kr. Men det blev blev ingen riktig frid bland grekerna. Nya strider blossade ständigt upp mellan olika stadsstater och folkgrupper. Grekland blev ett lätt byte för stormakter i dess närhet.
Den gamle fienden Persien lade åter beslag på de grekiska städerna i Jonien på Mindre Asiens kust. Grekerna blev upprörda men hade svårt att enas för att slå tillbaka och vart istället snart angripna från annat håll. Det var Makedonien som på 350-talet e.Kr. Erövrade de norra delarna av Grekland.
Grekerna tyckte att makedonierna var barbarer, men den Makedoniska kungen Filip II levde lika grekiskt som grekerna själva. Han beundrade den grekiska kulturen. Vid hans hov talade man grekiska och han deltog med framgång i de olympiska spelen. Det var även därför naturligt för Filip att välja en grek som lärare åt sin son Alexander. Han valde inte vilken lärare som helst utan den bästa av dem alla, den berömde filosofen Aristoteles.
Alexander som hade ett ryckte om sig att vara ganska vild red hellre runt på sin snabba häst och lekte krigshjälte än att studera. När han någon gång slog sig till ro läste han gärna ur Iliaden. Sagans gamla krigshjältar fick honom att fantisera om att själv en dag få bli en sådan. Från hans häst skulle han leda sina soldater ut på krigsäventyr och en dag skulle han även erövra världen.
Fadern, Filip II, stärkte sin makt i Grekland. Grekerna kände sig trängda men accepterade tillslut Filips förslag att de tillsammans med hans armé skulle inleda ett krigståg mot Persien. Alexander var nu 20 år gammal och han insåg att hans pojkdrömmar nu kunde bli sanna, hans far mördades i en maktkamp hemma vid hovet i Makedonien då det var tid att återerövra de grekiska bosättningarna på Mindre Asiens kust. Alexander lyckades bli vald till konung efter sin far och därmed blev han också ledare för det planerade fälttåget mot perserna.
Ett par år senare, 334 f.Kr. Seglade Alexander likt Iliadens hjältar till Troja, i spetsen av tiotusentals soldater red han sedan in i perserna välde i Mindre Asien. Ingen av soldaterna kunde ana att det skulle dröja tio år innan kriget blev slutfört. Det som från början var ett krig för att hämnas på perserna blev ett erövringståg som sträckte sig över hela det persiska väldet.
Perserna försvarade sig i många krigsslag, men Alexanders armé var starkare. Segrarna underlättades av att grekerna ibland hälsades som befriare. Sedan var det Egypten, där perserna hade raserat många tempel. Alexander utropades därför till farao. Så var det också i Babylon i Mesopotamien, där han även utropades till konung.
Alexander den stores väldiga rike sträckte sig genom Perserriket till Egypten och ända bort till Indien när han plötsligt dog 323 f.Kr.
I Egypten grundades staden Alexandria. Det namnet fick även också många städer i Asien. Överallt där armén tågade fram påverkade grekerna kulturen. Men grekerna lärda sig också mycket av folken i de erövrade länderna. Så uppkom den bland kulturen som kallas Hellenismen.
Epok: Medeltiden
Tema: Jordbruket
Mellan åren 500 e. Kr - 1500 e. Kr pågick Medeltiden. Nästan alla människor arbetade med jordbruk under denna tid, över 90 % av befolkningen var direkt eller indirekt sysselsatta med jordbruk För de flesta bönder var säden de odlade och djuren de födde upp viktigast. Men i många områden arbetade bönderna också med skogsbruk och fiske. Bönderna var den s.k. basen i det feodala systemet, d.v.s. Det var deras överskott som försörjde den övre delen, kungar, riddare och hertigar. Bonden befann sig alltså i det lägsta samhällsskiktet och hade väldigt låg status gentemot t.ex. godsherrar och riddare. Det var dock få slavar kvar bland bönderna, utan de som varit slavar var istället livegna. Att vara livegen innebar att bonden hade en egen bit jord och ett eget hem. Dock var han tvungen att arbeta på godsherrens gods när det behövdes. Den livegna bonden fick inte flytta från sin mark eller gifta sig utan godsherrens tillstånd.
En bondfamilj kunde bestå av bonden, hans fru och tre eller fyra barn. Om det var en rik gård hade de en dräng eller piga. Bland gårdens djur kunde det finnas oxar, kor, får, getter, grisar, höns och gäss. Oxarna användes som dragdjur exempelvis vid plöjning. Kor, får och getter gav mjölk. Av fårens ull tillverkade man sitt eget tyg till kläder som bondens fru sydde/stickade. Hönsen värpte ägg. En del djur slaktades, vanligtvis på hösten, och på så sätt fick man kött. Europa odlade bönderna mest råg och vete, men i Sverige dominerade kornet. De användes till bröd och gröt. Av kornet bryggde man dessutom öl. Andra växter var kålrot, rovor, grönkål, lök, ärter och bönor. Många gårdar odlade lin till tyger.
Jordbruket var primitivt och detta medförde att avkastningen blev mycket låg. För varje sått korn fick bonden högst två tillbaka, då han var tvungen att spara minst hälften till nästa skörd och utöver detta även betala godsägaren så blev det inte mycket kvar att leva av. Om det då blev dåliga skördar hade bonden ingen marginal att leva på och svälten var ett faktum. Bondhustrun skötte de flesta arbetsuppgifterna på själva gården - kärna smör, spinna ull, väva tyg med mera. Mannen gjorde det mesta av arbetet ute på markerna, som att plöja och så på åkrarna och fälla träd i skogen. När barnen blev gamla nog fick de hjälpa till med lättare sysslor. Hela familjen hjälptes åt när det var dags för skörd, slåtter och slakt.
Om gården låg i en by var det naturligt och nödvändigt att samarbeta mellan gårdarna. I Danmark och i de södra delarna av Sverige och Finland var alla byns åkrar samlade i två eller tre gärden. Inom varje gärde hade varje gård en eller flera långsmala åkerremsor, tegar. Ett gärde användes som betesmark för djuren varje år. På så sätt blev det gärdet gödslat och gav bättre skörd när man odlade upp det igen nästa år.
Epok: Renässansen
Tema:
Epok: Realismen
Tema:
